Skiftesreformerna

En detalj av kartan som visar bebyggelsen i Åsta före laga skiftet

En detalj av kartan som visar bebyggelsen i Åsta före laga skiftet

Skiftesreformer i Sverige

  • Storskiftet syftade till att föra samman varje gårds tegar inom byn till ett fåtal skiften, detta för att öka produktiviteten. Reformarbetet startade 1749.
  • Enskiftet innebar att varje gård tilldelades ett enda sammanhängande markstycke. Gårdens byggnader flyttades från byn till jordstycket. Enskiftet tillkom eftersom storskiftet inte fick önskad effekt. Enskiftet började genomföras 1803.
  • Laga skiftet innebar att alla byar skulle omfattas av skiftesreformen. Det var tillåtet med ett par skiften per gård, vanligtvis ett för åkerjord och ett annat för skog. Laga skiftet började genomföras 1827. I Åsta är alla lantmäteriprotokoll rörande skiftet daterade 1878 – 79.

Laga skiftet

Laga skifte i Sverige beslutades år 1827 och principerna i denna skiftesstadga gällde till 1928. Syftet var att slutföra de jordreformer som påbörjats med storskiftet och enskiftet. Det räckte att en bonde i byn begärde laga skifte för att det skulle genomföras. Laga skifte var inte lika genomgripande som enskifte, men betydligt mer långtgående än storskiftet. Till skillnad från storskiftet omfattade det även utägomark. Till skillnad från storskiftet där gårdslägena blivit kvar orubbade flyttade man om så behövdes ut gårdstomter till nya tomtlägen om så behövdes.

I mindre produktiva områden fick ofta gårdarna ett stycke åkerjord och ett stycke skog.

Enligt solskiftet som gällde i stora delar av Sverige sedan medeltiden hade varje bonde i byn en del, teg, i varje åkerstycke. På så sätt hade var och en del i den bättre jorden såväl som i den sämre. Bredden på tegen motsvarade bondens andel i byn, som i sin tur också manifesterades i tomtens bredd längs bygatan. Bytomtens läge markerade också medsols vilken lott gården hade rätt till. Därav uttrycket ”tomt är tegs moder”.Tegarna var normalt smala och kunde inte brukas var för sig. Allt brukande måste därför ske gemensamt och man måste i huvudsak enas om vad man skulle odla.

En liten del av kartan inför laga skiftet. Tegarna var långa och smala, men många.

En liten del av kartan inför laga skiftet. Tegarna var långa och smala, men många.

Laga skiftet innebar att varje bondes andel samlades och lades ut, helst på en plats. Den som fick sin andel i den sämre jorden fick då i motsvarande grad mer mark och vice versa. Det samlade värdet av hemmanet före och efter skiftet skulle vara lika. Man flyttade också ut tomten och byggnaderna till den egna marken, vilket innebar att byn mer eller mindre splittrades. Odlingsarbetet blev effektivare och varje gård producerade mer. Att gårdarna började producera mer berodde också på att det blev allt vanligare med bättre redskap av järn.

Skiftet gjorde att bönderna inte längre var beroende av varandra på samma sätt som de varit tidigare i byarna. Man behövde inte heller längre gå över någon annans åker för att komma till sin egen och många vågade nu testa nya grödor. Många av bönderna blev tvungna eller valde att flytta från byn eller fick ta tjänst som dräng eller piga åt någon bättre bemedlad bonde.

Delar av Sverige skiftades aldrig, särskilt i Dalarna.

(Ovanstående fakta är hämtade från NE och Wikipedia)

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s